Hur kom katten till Sverige? – En historisk resa
🐾 Från vild till världsvan
Alla tamkatter härstammar från den afrikanska vildkatten (Felis lybica), som domesticerades för omkring 9 000 år sedan i Mellanöstern. Där levde katten nära jordbrukssamhällen där hon skyddade spannmål mot gnagare – ett ömsesidigt utbyte som blev starten på ett långt förhållande mellan människa och katt.
Katten sprider sig till Europa
Via Egypten, Grekland och Rom
Katten spreds från Mellanöstern:
Till Egypten, där var katten helig. Gudinnan Bastet (eller Bast) avbildades som en kvinna med katthuvud och stod för hemmet, fertilitet, kvinnlighet och skydd.
Att döda en katt kunde vara ett brott med dödsstraff. Katter mumifierades och begravdes i egna gravar. Miljontals balsamerade katter har hittats i tempelområden.
Vidare till Grekland och Rom, där hon började betraktas som nyttodjur snarare än gudom.
Romerska soldater, kolonisatörer och handelsmän tog med sig katter norrut – inte som husdjur i första hand, utan som effektiva skadedjursbekämpare på fält, förråd och fartyg.
📌 Katter följde med på resor landvägen och sjövägen, ofta utan att vara bundna – de valde att stanna där det fanns mat och trygghet.
Till Skandinavien – och Sverige
Romersk och germansk påverkan
Det är troligt att katter nådde dagens Tyskland och Danmark redan under romersk järnålder (ca år 0–400 e.Kr.).
Genom handel, kolonisation och sjöfart spreds katten till Skandinavien.
Fysiska bevis för kattar i Sverige har hittats i form av:
Benrester i gravar, bland annat från Vendel- och vikingatid (ca 500–1000 e.Kr.).
Exempel: Gravfält i Birka och Valsgärde, där kattben påträffats i kvinnogravar, ofta tillsammans med hushållsföremål eller textilredskap.
🧬 DNA-analyser tyder på att dessa katter var tamhuskatter, inte vilda europeiska vildkatter (Felis silvestris).
Katten under vikingatiden
I vikingatidens Norden var katten sannolikt ett högt värderat djur. Arkeologiska fynd visar att katter förekom, och deras ben hittas i gravar – ibland begraves de tillsammans med sina ägare. I vissa kvinnogravar från vikingatid har man hittat spännbucklor och bärnstenssmycken med kattmotiv, vilket tyder på symboliskt värde.
I medeltida Sverige fortsatte katten vara både nyttodjur och sällskapsdjur, särskilt i hushåll där man ville skydda matförråd.
Nyttodjur: höll efter råttor och möss i förråd, lador och skepp.
Sällskapsdjur: vissa fynd tyder på att katterna var omtyckta och vårdade.
Symbolisk betydelse: Katten var knuten till gudinnan Freja, som enligt nordisk mytologi åkte i en vagn dragen av katter – en bild av kvinnlig kraft, fruktbarhet och magi.
Medeltiden: Från nyttig till misstänkt
Under medeltiden i Europa började katten få ett dåligt rykte, särskilt under 1200–1400-talen. De förknippades med häxor, trolldom och djävulen, särskilt svarta katter.
Under digerdöden (1347–1351) dödades många katter, vilket ironiskt nog förvärrade spridningen av pesten eftersom råttor fick breda ut sig.
Trots detta fortsatte katter att vara vanliga på bondgårdar och i kloster, just för sin effektivitet som skadedjursbekämpare.
Tidig modern tid – från stall till salong
Under 1600–1800-talet:
Katter blev åter vanligare i hushåll. I städer användes de flitigt i hushåll, på krogar och i lagerlokaler. Under 1800-talet började katten också bli ett uppskattat sällskapsdjur i borgerliga hem – inte bara ett nyttodjur.
Modern tid – från bondkatt till raskatt
Under 1900-talet:
Katten blev ett vanligt husdjur i svenska hem.
Raskattavel växte fram på 1900-talets mitt, med ökat fokus på utställning, hälsa och stam.
Idag finns över 60 erkända kattraser i Sverige, med Sibirisk katt som en av de populäraste långhåriga raserna.
