Stamtavlan – mer än namn på papper

En stamtavla är mycket mer än ett fint papper med kattens namn och föräldrar.

För den som vill börja med avel är stamtavlan ett av de viktigaste verktygen. Den ger möjlighet att följa katten bakåt genom generationerna och börja förstå vilka linjer, egenskaper och genetiska förutsättningar som finns bakom den individ man står med framför sig.

Det är här avelsarbetet börjar bli ett detektivarbete.

Börja med att se helheten

När du får en stamtavla i handen är det lätt att fastna på föräldrarna. Men två generationer berättar bara en liten del av historien.

Titta längre bak.

Vilka katter återkommer?

Vilka uppfödare och linjer finns representerade?

Finns det många olika individer eller återkommer samma katt flera gånger?

Vilka färger och mönster finns bakom katten?

Finns det katter som du känner till sedan tidigare – kanske genom deras hälsa, temperament eller avkommor?

Ju fler generationer du lär dig att läsa, desto mer information kan stamtavlan ge.

Lär dig se katterna bakom namnen

I början kan en stamtavla kännas som en lång rad namn och bokstavskoder.

Efter ett tag börjar mönstren synas.

Du kanske upptäcker att samma katt finns på flera ställen. Eller att en viss linje återkommer genom flera generationer. Kanske ser du att en färg eller ett mönster dyker upp trots att det inte syns hos katten du tittar på.

Det är då stamtavlan börjar bli riktigt intressant.

För en uppfödare handlar det inte bara om vem som är förälder till vem, utan också om att förstå vad som finns bakom.

EMS-koden berättar mycket

EMS-systemet används inom FIFe och SVERAK för att beskriva bland annat ras, färg och mönster.

För en blivande uppfödare är det därför viktigt att lära sig grunderna i EMS-systemet.

Men försök inte lära dig alla koder utantill från början.

Det viktigaste är att förstå att koden är information som kan hjälpa dig att se sådant som inte alltid syns med blotta ögat.

En katt kan bära genetiska anlag som inte uttrycks i dess egen färg eller mönster, och informationen i stamtavlan kan därför bli en viktig pusselbit när du planerar framtida kombinationer.

Inavelsgrad – hur mycket återanvänds?

När samma katt finns på flera ställen i stamtavlan är det viktigt att förstå vad det kan innebära för den genetiska variationen.

Inavelsgrad beskriver sannolikheten att två genkopior hos en individ är identiska genom härstamning, det vill säga att de kommer från samma gemensamma anfader.

En högre inavelsgrad innebär inte automatiskt att katten är sjuk eller att en viss kombination är fel. Men en hög inavelsgrad innebär en större genetisk likhet och därmed mindre genetisk variation.

Därför är inavelsgraden ett viktigt verktyg när man planerar avel.

Titta inte bara på en siffra

Det är lätt att fastna vid en beräknad inavelsgrad och tänka att ett visst procenttal säger allt.

Så enkelt är det inte.

Inavelsgraden påverkas bland annat av hur många generationer som räknas med och hur många gemensamma anfäder som finns inom det beräknade släktträdet.

Två katter kan därför ha samma beräknade inavelsgrad men ändå ha ganska olika genetiska bakgrunder.

Därför är det värdefullt att titta på flera mått och att förstå vad siffrorna faktiskt beskriver.

Total inavelsgrad och unika individer

När man tittar på en längre stamtavla blir begreppet total inavelsgrad särskilt intressant.

En beräkning över ett begränsat antal generationer kan visa en relativt låg inavelsgrad, samtidigt som samma individer återkommer längre bak i stamtavlan.

Därför kan det vara värdefullt att även titta på total inavelsgrad över så många generationer som underlaget tillåter.

Här blir också antalet unika individer viktigt.

Om du exempelvis tittar på ett stort antal platser i en stamtavla men många av platserna består av samma återkommande katter, är det faktiska antalet genetiskt olika individer betydligt lägre än antalet namn eller platser i stamtavlan.

Det ger ytterligare ett perspektiv på den genetiska variationen.

Många namn betyder alltså inte automatiskt många olika individer.

När du bedömer en avelskombination kan det därför vara klokt att titta på:

Det är kombinationen av dessa uppgifter som ger en bättre bild av den genetiska bakgrunden.

Finns det en rekommenderad nivå?

Det finns olika rekommendationer och sätt att beräkna och tolka inavelsgrad. Därför behöver man alltid kontrollera vilken beräkningsmetod och vilket antal generationer en siffra bygger på.

Som uppfödare är målet inte att jaga en viss siffra till varje pris. Inavelsgrad behöver vägas tillsammans med hälsa, genetisk variation, temperament, typ och rasens långsiktiga utveckling.

En låg inavelsgrad är inte automatiskt ett bevis på en bra kombination – precis som en viss inavelsgrad inte ensam avgör om en kombination är lämplig.

Det viktiga är att förstå vad siffran betyder och använda den som ett av flera verktyg i avelsarbetet.

Stamtavlan berättar – men inte allt

Det är viktigt att komma ihåg att en stamtavla inte kan berätta allt om en katt.

Den visar släktskap och registrerade uppgifter, men den berättar inte automatiskt hur katterna mådde, vilket temperament de hade eller vilka egenskaper de förde vidare.

Därför behöver stamtavlan kompletteras med annan kunskap.

Jag vill gärna veta:

Det är först när stamtavlan och den verkliga kunskapen om katterna läggs tillsammans som bilden börjar bli tydlig.

Titta även framåt

Det kanske viktigaste steget är att inte bara läsa stamtavlan bakåt.

När du planerar avel behöver du också tänka framåt.

Din katt är inte slutpunkten på stamtavlan.

Den kan bli början på nästa gren.

Därför behöver du fundera på vad du vill bevara, vad du vill förbättra och vad du behöver vara försiktig med att föra vidare.

En bra avelsplan börjar inte med frågan:

”Vilken hane ska jag para henne med?”

Den börjar med:

”Vad behöver jag veta om min katt och hennes bakgrund för att kunna göra ett genomtänkt val?”

Stamtavlan som arbetsverktyg

Ju mer erfarenhet du får, desto mer kommer du sannolikt att använda stamtavlan tillsammans med andra verktyg – hälsodata, genetiska tester, information om tidigare avkommor och kunskap om rasens utveckling.

Använd informationen.

Kontrollera uppgifterna.

Ställ frågor.

Och framför allt – våga titta längre bak än bara föräldrarna.

För stamtavlan är inte slutet på historien.

Den är början på att förstå den.