Koccidier hos katt

Andra namn: Cystoisospora spp., koccidios

Koccidier är encelliga parasiter som kan förekomma hos katt, framför allt hos kattungar. Hos katt är det främst arterna Cystoisospora felis och Cystoisospora rivolta som förekommer. Infektionen är vanligast hos unga katter och kan orsaka diarré, framför allt när smittrycket är högt.

Koccidier kan också påvisas hos fullt friska katter och ett positivt träckprov behöver därför inte alltid innebära att parasiten är orsaken till kattens symtom.

Cystoisospora är värddjurspecifika parasiter. Kattens Cystoisospora smittar alltså inte hundar och hundens Cystoisospora smittar inte katter. Koccidier hos katt är inte en zoonos.

Vad är koccidier?

Koccidier är mikroskopiska, encelliga parasiter som tillhör gruppen protozoer. Hos katt är Cystoisospora felis och Cystoisospora rivolta de viktigaste arterna.

Parasiterna förökar sig i kattens tarm och bildar så kallade oocystor. Oocystorna utsöndras med avföringen och kan sedan utvecklas i miljön till ett smittsamt stadium.

4

Koccidier förekommer framför allt hos kattungar och i miljöer där många katter lever tillsammans, exempelvis kattuppfödningar och katthem.

Förekomst och smittvägar

Smittan sprids huvudsakligen genom att katten får i sig oocystor från en förorenad miljö.

En infekterad katt utsöndrar oocystor med avföringen. Oocystorna behöver sedan genomgå en utveckling, så kallad sporulering, innan de blir infektiösa för en annan katt.

Smittan kan därför spridas via:

• kattlådor

• golv och andra ytor som förorenats med avföring

• päls och tassar

• föremål som kommit i kontakt med avföring

• en smutsig eller fuktig miljö

• bytesdjur, exempelvis smågnagare

Oocystorna kan överleva länge i miljön, framför allt under svala och fuktiga förhållanden.

God hygien och regelbunden borttagning av avföring är därför mycket viktigt.

Smittar koccidier mellan katt och hund?

Nej.

De Cystoisospora-arter som infekterar katt är värddjurspecifika. Det innebär att kattens koccidier inte smittar hund och hundens motsvarande koccidier inte smittar katt.

Det är därför inte nödvändigt att betrakta en katt med Cystoisospora som en smittrisk för familjens hund.

Är koccidier en zoonos?

Nej. Koccidier hos katt orsakade av Cystoisospora felis eller Cystoisospora rivolta är inte en zoonos.

Det innebär att dessa parasiter inte smittar människor.

God handhygien är ändå viktigt, särskilt efter rengöring av kattlådor och hantering av avföring.

Vilka katter drabbas?

Koccidier kan förekomma hos katter i alla åldrar, men klinisk sjukdom ses framför allt hos kattungar.

Äldre katter har ofta utvecklat en viss immunitet efter tidigare infektioner. De kan därför bära på eller utsöndra parasiten utan att själva bli tydligt sjuka.

Risken för problem ökar när många kattungar lever tillsammans och smittrycket blir högt.

I ett katteri kan parasiten därför finnas kvar i miljön och framför allt orsaka problem hos nya kullar.

Symtom

De flesta katter med Cystoisospora blir inte allvarligt sjuka.

Hos kattungar kan infektionen däremot orsaka diarré, särskilt när mängden smitta i miljön är hög.

Symtomen kan vara:

• vattnig diarré

• ibland blodtillblandad diarré

• viktminskning

• dålig viktuppgång

• uttorkning

• buksmärta

• nedsatt aptit

• kräkningar i mer allvarliga fall

• påverkat allmäntillstånd

Diarrén kan ibland uppträda i samband med stress, exempelvis vid:

• avvänjning

• transport

• flytt till ett nytt hem

• förändringar i kattgruppen

• andra miljöförändringar

Stress är inte orsaken till själva parasitinfektionen, men kan bidra till att symtomen blir tydligare.

Koccidier hos kattungar

Kattungar är den grupp som löper störst risk att utveckla symtom.

En kull kan drabbas av diarré samtidigt eller under olika perioder. Om diarrén blir kraftig kan kattungarna snabbt förlora både vätska och vikt.

Det är särskilt viktigt att vara uppmärksam på kattungar eftersom de har mindre reserver än vuxna katter och kan bli uttorkade betydligt snabbare.

En kattunge med kraftig eller ihållande diarré bör därför bedömas av veterinär.

Diagnos

Diagnosen ställs genom undersökning av träckprov, där man letar efter oocystor.

Oocystutsöndringen kan variera och symtom kan ibland uppträda innan katten börjar utsöndra större mängder oocystor.

Det innebär att ett enstaka negativt prov inte alltid utesluter infektion.

Vid fortsatt misstanke kan veterinären därför rekommendera upprepad provtagning.

Det är också viktigt att resultatet bedöms tillsammans med kattens symtom och övriga provsvar. Eftersom Cystoisospora även kan hittas hos friska katter behöver ett positivt prov inte automatiskt betyda att parasiten är den enda orsaken till diarrén.

Behandling

Många infektioner läker ut av sig själva, framför allt hos katter som inte är allvarligt påverkade.

Om katten har tydliga symtom kan veterinären bedöma om behandling är lämplig.

Behandlingen kan bland annat inriktas på att:

• minska parasitbelastningen

• motverka uttorkning

• säkerställa att katten får i sig tillräckligt med näring

• stödja återhämtningen av tarmen

Läkemedelsbehandling ska alltid ske efter veterinärmedicinsk bedömning.

Toltrazuril har visat god effekt mot Cystoisospora hos katt, men användningen behöver ske enligt veterinärens ordination eftersom läkemedel och godkända användningsområden kan förändras.

Ge aldrig katten läkemedel avsedda för andra djurslag utan att först ha kontaktat veterinär.

Miljösanering och hygien

Eftersom oocystorna kan överleva länge i miljön är miljöhygien en viktig del av att minska smitttrycket.

Det är särskilt viktigt i kattuppfödningar där nya kattungar annars kan utsättas för oocystor som finns kvar i miljön.

Viktiga åtgärder

• Ta bort avföring ur kattlådorna dagligen – gärna så snart som möjligt.

• Håll kattlådorna rena.

• Rengör ytor som blivit förorenade med avföring.

• Håll miljön torr.

• Tvätta textilier regelbundet.

• Diska mat- och vattenskålar noggrant.

• Undvik att kattungar vistas i onödigt stora eller svårstädade områden.

• Minska mängden avföring som kan spridas i kattgruppen.

• Undvik onödig stress hos kattungarna.

Mekanisk rengöring är mycket viktig. Det räcker inte att bara använda desinfektionsmedel på en smutsig yta. Avföring och organiskt material behöver först avlägsnas.

Vid mer omfattande problem kan ångtvätt vara ett alternativ efter noggrann mekanisk rengöring.

Koccidier i katteriet

I en uppfödningsmiljö kan det vara svårt att helt eliminera Cystoisospora.

En vuxen katt kan ha få eller inga symtom samtidigt som parasiten finns i miljön. Nya kattungar som ännu inte har någon etablerad immunitet kan däremot utveckla diarré.

Det viktigaste är därför ofta att minska smittrycket snarare än att försöka uppnå en helt parasitfri miljö.

Bra rutiner kring:

• kattlådor

• rengöring

• avföringshantering

• gruppindelning

• kattungehållning

• stressreduktion

kan göra stor skillnad.

Koccidier och andra parasiter

Koccidier kan förekomma samtidigt som andra mag-tarmparasiter.

Vid långvarig eller återkommande diarré kan veterinären därför vilja undersöka katten för flera olika orsaker, exempelvis:

• Giardia

• Tritrichomonas foetus

• Cryptosporidium

• spolmask

• andra parasiter

• bakteriella orsaker

• foderrelaterade problem

• inflammatorisk tarmsjukdom

Det är särskilt viktigt vid problem som återkommer i en hel kattgrupp.

När bör veterinär kontaktas?

Kontakta veterinär om katten har:

• kraftig eller långvarig diarré

• blod i avföringen

• upprepade kräkningar

• nedsatt aptit

• viktminskning

• dålig viktuppgång

• tecken på uttorkning

• buksmärta

• påverkat allmäntillstånd

Kattungar med kraftig diarré bör bedömas extra skyndsamt eftersom de kan bli uttorkade snabbt.

Om flera kattungar i samma kull eller kattgrupp drabbas av diarré är det klokt att kontakta veterinär för en bredare utredning.

Sammanfattning

Koccidier är encelliga parasiter som kan orsaka diarré, framför allt hos kattungar.

Hos katt är Cystoisospora felis och Cystoisospora rivolta de viktigaste arterna.

Kattens Cystoisospora är strikt värddjurspecifika och smittar inte hundar.

Koccidierna som orsakar sjukdom hos katt är inte en zoonos och smittar inte människor.

Smittan sprids framför allt genom oocystor från infekterad avföring.

Oocystorna kan överleva länge i miljön, särskilt under svala och fuktiga förhållanden.

Kattungar är känsligast för sjukdom och kan drabbas av kraftig diarré, uttorkning och viktminskning.

Diagnos ställs genom träckprovsundersökning, men upprepade prover kan behövas.

God hygien, daglig borttagning av avföring och en ren och torr miljö är viktiga för att minska smittrycket.

Vid återkommande diarré i en kattgrupp bör veterinär kontaktas för utredning av både koccidier och andra möjliga orsaker.

Källor och vidare läsning

SVA – Koccidier hos katt

SVA – Rekommendationer vid parasitorsakade diarréer i kattbesättningar

Läkemedelsverket – Ekto- och endoparasiter hos hund och katt