Felint herpesvirus (FHV-1), även kallat felint rhinotrakeitvirus, är en vanlig virusinfektion hos katt. Viruset kan framför allt orsaka sjukdom i ögon och övre luftvägar.
En katt som har infekterats med FHV-1 blir i de flesta fall bärare av viruset resten av livet. Katten kan vara helt symtomfri under långa perioder, men viruset kan senare aktiveras igen, exempelvis i samband med stress eller annan sjukdom.
FHV-1 är en av de vanligaste orsakerna till så kallad kattsnuva.
FHV-1 smittar framför allt genom nära kontakt mellan katter.
Viruset utsöndras framför allt från:
ögon
nos
mun
En katt som är sjuk kan därför lätt smitta andra katter genom nysningar, noskontakt, ögonsekret och saliv.
Även katter som inte själva visar några symtom kan utsöndra virus och därmed föra smittan vidare.
Viruset överlever däremot relativt kort tid utanför katten, vanligtvis mindre än ett dygn. Direktkontakt mellan katter är därför betydligt viktigare för smittspridningen än virus som finns kvar länge i miljön.
Det som gör herpesvirus speciellt är att katten vanligtvis inte blir helt fri från viruset efter infektionen.
När den första infektionen har gått över finns viruset kvar vilande i kroppen.
Under perioder kan katten vara helt frisk och inte visa några symtom alls.
Viruset kan sedan aktiveras igen.
Detta kallas reaktivering.
Vid en reaktivering kan katten:
börja utsöndra virus igen,
få nya luftvägssymtom,
få ögonproblem,
eller vara helt symtomfri trots att den utsöndrar virus.
Det innebär att en katt som ser frisk ut ändå kan spela en roll i smittspridningen.
Stress är en viktig faktor som kan bidra till att FHV-1 reaktiveras.
Exempel på situationer som kan innebära belastning för katten är:
flytt
miljöombyte
introduktion av nya katter
vistelse på kattpensionat
utställning
resa
operation
annan sjukdom
avvänjning av kattungar
hög kattäthet
andra stressande förändringar
Det betyder inte att stress automatiskt gör en katt sjuk. Men hos en katt som redan bär på FHV-1 kan stress bidra till att det vilande viruset aktiveras.
Symtomen kan variera från mycket milda till allvarliga.
En katt kan få:
nysningar
rinnande nos
nästäppa
snuva
feber
nedsatt aptit
trötthet
rinnande ögon
röda och inflammerade ögon
svullna ögonlock
ögoninflammation
inflammation i hornhinnan
I allvarligare fall kan katten bli så täppt i nosen att den får svårt att känna lukten av maten. Eftersom kattens aptit i stor utsträckning styrs av luktsinnet kan den då sluta äta.
Detta är särskilt viktigt hos kattungar, som snabbt kan bli påverkade om de inte får i sig tillräckligt med vätska och näring.
FHV-1 kan orsaka betydande ögonproblem.
Viruset kan bland annat ge inflammation i bindhinnan, så kallad konjunktivit.
I vissa fall påverkas även hornhinnan.
En allvarlig infektion, framför allt hos unga katter, kan orsaka skador som leder till återkommande eller kroniska ögonproblem.
Vissa katter kan få:
återkommande ögoninflammation
rinnande ögon
ljuskänslighet
smärta
hornhinnesår
förändringar i hornhinnan
kroniskt rinnande ögon på grund av skador på tårkanalerna
Ögonproblem hos katt ska tas på allvar eftersom vissa tillstånd kan orsaka betydande smärta och i värsta fall påverka synen.
Efter en kraftig herpesvirusinfektion kan slemhinnorna i nosen skadas.
Vissa katter får därför långvariga eller återkommande problem med:
snuva
nästäppa
nysningar
förändrat nosflöde
På engelska används ibland uttrycket ”chronic snuffler” för katter som efter en infektion får kroniska problem från de övre luftvägarna.
Det betyder inte nödvändigtvis att katten är allvarligt sjuk. Men problemen kan återkomma under resten av livet.
Kattungar kan bli betydligt hårdare drabbade av herpesvirus än vuxna katter.
En kattunge med en kraftig infektion kan få:
hög feber
uttalade luftvägssymtom
kraftig ögoninflammation
svårt att äta
uttorkning
påverkat allmäntillstånd
Kattungar kan dessutom samtidigt drabbas av andra infektioner.
Det är därför viktigt att en sjuk kattunge undersöks av veterinär och får rätt behandling.
Kattsnuva är egentligen ett samlingsnamn för luftvägsinfektioner hos katt.
Flera olika smittämnen kan orsaka kattsnuva, och herpesvirus är ett av de viktigaste.
Andra smittämnen kan exempelvis vara felint calicivirus, Chlamydia felis och Mycoplasma felis.
Det innebär att alla katter med snuva inte har herpesvirus.
Olika infektioner kan också förekomma samtidigt, vilket kan göra sjukdomsbilden betydligt mer komplicerad.
Herpesvirus kan påvisas med PCR.
Prov kan tas från exempelvis:
ögon
nos
luftvägar
Det är viktigt att provtagningen sker så tidigt som möjligt efter att katten blivit sjuk.
Det här är viktigt att känna till.
Eftersom en infekterad katt inte utsöndrar virus hela tiden kan ett prov bli negativt även om katten faktiskt bär på FHV-1.
Virusutsöndringen kan vara låg eller tillfälligt frånvarande när provet tas.
Därför går det inte att använda ett negativt PCR-prov för att med säkerhet säga att en katt aldrig har varit infekterad eller inte bär på viruset.
Om flera katter i samma grupp får återkommande luftvägs- eller ögonproblem kan veterinären rekommendera provtagning av flera katter och ibland upprepade prov.
Det finns ingen behandling som kan eliminera det vilande herpesviruset ur kattens kropp.
Behandlingen riktas istället mot den pågående infektionen och kattens symtom.
Beroende på sjukdomens svårighetsgrad kan katten behöva:
vätska
näringsstöd
hjälp att hålla nos och ögon rena
behandling av ögoninfektion
antiviral behandling
smärtlindring
behandling av sekundära infektioner
annan understödjande vård
Vilken behandling som behövs beror på kattens symtom och allmäntillstånd och ska bedömas av veterinär.
Kontakta veterinär om katten:
har kraftig snuva,
har svårt att andas,
inte vill äta,
blir slö,
får hög feber,
har kraftig ögoninflammation,
kisar eller verkar ha ont i ögat,
får förändringar på hornhinnan,
eller om en kattunge blir sjuk.
Ögonproblem bör tas särskilt på allvar.
En katt som kisar, håller ögat stängt eller verkar ha ont kan ha en hornhinneskada som behöver undersökas snabbt.
Vaccination mot FHV-1 ingår i kattens basvaccination i Sverige.
Vaccination är mycket viktig eftersom den minskar risken för allvarlig sjukdom och kan göra symtomen betydligt mildare om katten infekteras.
Vaccination innebär däremot inte ett fullständigt skydd mot infektion.
En vaccinerad katt kan fortfarande:
infekteras,
bära på viruset,
och i vissa situationer utsöndra virus.
Vaccination är därför en viktig del av smittskyddet, men kan inte ersätta god katthållning och hygien.
Det går inte alltid att förhindra att FHV-1 finns i en kattgrupp. Eftersom många infekterade katter blir livslånga bärare kan viruset finnas kvar även i grupper där katterna ser friska ut.
Det går däremot att minska risken för smittspridning.
Undvik onödigt stora kattgrupper.
Många katter på liten yta ökar risken för smittspridning och stress.
Håll god hygien.
Regelbunden rengöring är viktig för att hålla miljön fräsch.
Ha separata mat- och vattenskålar när det är lämpligt.
Var försiktig när nya katter introduceras.
En ny katt bör inte omedelbart släppas ihop med den befintliga kattgruppen.
Använd karantän vid behov.
En karantänperiod på omkring tre veckor kan vara lämplig vid introduktion av en ny katt, beroende på situation och veterinärens rekommendation.
Vaccinera enligt veterinärens rekommendationer.
Minska stress.
En lugn och stabil miljö är viktig för katter som bär på herpesvirus.
Kattungar är extra känsliga för infektioner och bör skyddas från onödig exponering.
En viktig smittskyddsåtgärd är att inte blanda unga, ovaccinerade kattungar med andra katter utanför den egna gruppen.
Kattungarna bör få möjlighet att utveckla ett tillräckligt vaccinationsskydd innan de utsätts för miljöer med många andra katter.
Detta är särskilt viktigt inför exempelvis:
kattutställningar
resor
besök hos andra kattägare
kattpensionat
större kattgrupper
Utställningar innebär att många katter samlas på samma plats.
Det innebär också en ökad risk för smitta.
En katt som visar tecken på sjukdom ska därför inte tas med till utställning.
Om katten nyser, har rinnande ögon, snuva, feber eller andra tecken på luftvägsinfektion är det bättre att stanna hemma och låta katten återhämta sig.
Det skyddar både den egna katten och de andra katterna på utställningen.
Vanligtvis nej.
Efter infektion ligger viruset kvar vilande i kroppen.
Det innebär dock inte att katten behöver vara sjuk hela tiden.
Många katter lever helt normala liv och kan vara symtomfria under långa perioder.
Problemen kan däremot återkomma om viruset reaktiveras.
En katt som haft herpesvirus bör därför betraktas som potentiell bärare även när den är frisk.
En katt kan ha flera infektioner samtidigt.
Det är inte ovanligt att luftvägssjukdomar hos katt orsakas av en kombination av olika smittämnen.
Om en katt har mycket kraftiga eller långvariga symtom kan veterinären därför behöva undersöka om fler infektioner finns samtidigt.
Det är en viktig anledning till att långvarig eller återkommande kattsnuva inte bör avfärdas som ”bara lite snuva”.
FHV-1 är felint herpesvirus och en vanlig orsak till kattsnuva.
Viruset orsakar framför allt problem i ögon och övre luftvägar.
De flesta infekterade katter blir bärare av viruset resten av livet.
Viruset kan ligga vilande och senare aktiveras igen.
Stress kan bidra till reaktivering.
En katt kan utsöndra virus utan att själv visa symtom.
PCR kan användas för att påvisa virus, men ett negativt prov utesluter inte att katten är bärare.
Vaccination minskar risken för allvarlig sjukdom men ger inte ett fullständigt skydd mot infektion.
God katthållning, vaccination, hygien och minskad stress är viktiga delar av förebyggande arbete.
Kattungar kan drabbas hårdare än vuxna katter.
Ögonproblem och påverkat allmäntillstånd ska alltid tas på allvar.
Informationen på denna sida bygger på information från Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA).
SVA – Felint herpesvirus (FHV-1)
SVA – Infektioner i kattgrupper, några basala råd
SVA – Kattögonpaket (FHV-1, Chlamydia spp., M. felis), PCR
Vid frågor om en enskild katt eller om katten visar tecken på sjukdom bör behandlande veterinär kontaktas.