Felint panleukopenivirus (FPV)

Felint panleukopenivirus, FPV, är ett mycket smittsamt virus som kan orsaka en allvarlig sjukdom hos katt. Sjukdomen kallas felin panleukopeni och har historiskt även kallats kattpest.

FPV tillhör parvovirusfamiljen och angriper framför allt celler som delar sig snabbt. Det gör att framför allt kattungar och ovaccinerade katter kan bli mycket svårt sjuka.

Viruset är särskilt viktigt ur smittskyddssynpunkt eftersom det är mycket motståndskraftigt i miljön och kan överleva länge utanför katten.

Hur smittar FPV?

FPV sprids framför allt via avföring, men virus kan också finnas i andra kroppsvätskor och utsöndringar från en infekterad katt.

Smittan kan spridas direkt mellan katter men också indirekt genom exempelvis:

• händer

• kläder

• skor

• transportburar

• matskålar

• kattlådor

• borstar och andra redskap

• golv och andra ytor

En katt behöver alltså inte ha direktkontakt med en sjuk katt för att smittas.

Virusets stora motståndskraft gör att det kan följa med människor och föremål mellan olika miljöer. Det innebär att en kattbesättning kan utsättas för smitta även om ingen ny katt uppenbart är sjuk.

Vad händer i kroppen?

FPV angriper framför allt celler som delar sig snabbt. Virusets främsta mål är därför bland annat celler i:

• benmärgen

• lymfoida vävnader

• tarmens slemhinna

När benmärgen påverkas kan antalet vita blodkroppar sjunka kraftigt. Det är också därifrån sjukdomen fått sitt namn – panleukopeni, vilket betyder att antalet vita blodkroppar är lågt.

När tarmens snabbt delande celler skadas kan katten utveckla kraftig mag-tarmproblematik.

Hos dräktiga katter kan viruset dessutom påverka foster och fosterutveckling.

Symtom

Inkubationstiden är vanligtvis några dagar, och sjukdomsförloppet kan utvecklas snabbt.

Vanliga symtom är:

• hög feber

• kraftig slöhet

• nedsatt eller helt upphörd aptit

• kräkningar

• diarré

• buksmärta

• uttorkning

• kraftigt påverkat allmäntillstånd

Alla katter får inte diarré. En katt med FPV kan vara mycket sjuk även innan tydliga mag-tarmsymtom har utvecklats.

Vid ett allvarligt förlopp kan katten snabbt försämras och sjukdomen kan vara dödlig.

Kattungar är särskilt utsatta

Kattungar som saknar tillräckligt skydd från vaccination eller maternella antikroppar löper särskilt stor risk att drabbas av allvarlig sjukdom.

Hos mycket unga kattungar kan sjukdomsförloppet gå snabbt. Uttorkning, lågt blodsocker och påverkan på blodbilden kan utvecklas på kort tid.

Hos foster och mycket unga kattungar kan infektion även påverka nervsystemets utveckling.

En infektion under fosterlivet eller den tidiga neonatalperioden kan bland annat orsaka cerebellär hypoplasi, en utvecklingsstörning av lillhjärnan. Kattungar med detta tillstånd kan få bestående koordinations- och balansproblem, ofta med ett typiskt vingligt rörelsemönster.

Tillståndet är inte smittsamt i sig.

Vaccination

Vaccination är den viktigaste förebyggande åtgärden mot FPV.

Vaccination ingår i det grundskydd som rekommenderas för katt och ger ett mycket viktigt skydd mot sjukdomen. Kattungar behöver få sitt vaccinationsskydd uppbyggt enligt ett vaccinationsprogram eftersom maternella antikroppar kan påverka när en vaccination ger ett tillräckligt skydd.

Även vuxna katter behöver ett vaccinationsskydd som underhålls enligt veterinärmedicinska rekommendationer och kattens individuella situation.

En vaccinerad katt kan i vissa situationer fortfarande utsättas för smitta, men vaccination minskar kraftigt risken för allvarlig sjukdom.

FPV i en kattbesättning

Ett utbrott av FPV i en kattbesättning ska betraktas som mycket allvarligt.

Eftersom viruset är mycket smittsamt och motståndskraftigt kan det snabbt spridas mellan katter. Kattungar och ovaccinerade individer är särskilt utsatta.

Vid misstanke om FPV bör den sjuka katten omedelbart separeras från övriga katter och veterinär kontaktas.

Det är viktigt att inte flytta katter, kattungar eller utrustning mellan grupper innan smittläget är bedömt. Även människor kan föra viruset vidare på händer, kläder och skor.

Smittskydd och rengöring

FPV är betydligt mer motståndskraftigt i miljön än många andra virus som orsakar luftvägs- eller mag-tarminfektioner.

Vanlig rengöring räcker därför inte alltid. Först måste organiskt material, exempelvis avföring och smuts, avlägsnas ordentligt. Därefter behöver ytan behandlas med ett desinfektionsmedel som har dokumenterad effekt mot parvovirus.

Det är viktigt att följa tillverkarens anvisningar för koncentration och kontakttid.

Textilier, redskap, transportburar och andra föremål kan också behöva rengöras och desinficeras eller i vissa fall kasseras om de inte går att sanera på ett säkert sätt.

Hur länge finns viruset kvar i miljön?

FPV är mycket tåligt och kan överleva länge i miljön under gynnsamma förhållanden.

Det innebär att viruset kan finnas kvar i exempelvis golv, burar och andra ytor och sedan infektera en mottaglig katt.

Det räcker därför inte att bara behandla den sjuka katten. Vid ett konstaterat eller misstänkt utbrott behöver hela smittmiljön hanteras.

Det är också viktigt att tänka på hur smitta kan föras vidare mellan olika delar av hemmet eller mellan hem, utställningar, veterinärkliniker och andra kattmiljöer.

Diagnostik

Vid misstanke om FPV gör veterinären en samlad bedömning av kattens symtom, sjukdomshistoria och laboratoriefynd.

Blodprov kan bland annat visa kraftigt sänkt antal vita blodkroppar, vilket är ett viktigt fynd vid sjukdomen.

Virus kan även påvisas med laboratorietester, exempelvis PCR. Ett positivt resultat behöver dock alltid tolkas i sitt sammanhang och tillsammans med den kliniska bilden.

Vid misstänkt utbrott kan provtagning av flera katter vara aktuell efter veterinärens bedömning.

Behandling

Det finns ingen specifik behandling som eliminerar FPV ur kroppen. Behandlingen är därför framför allt understödjande.

Beroende på hur sjuk katten är kan behandlingen bland annat innebära:

• vätskebehandling

• korrigering av elektrolytrubbningar

• behandling mot kräkningar

• nutritionsstöd

• övervakning av blodsocker

• behandling av sekundära bakteriella infektioner när det är motiverat

• intensivvård vid allvarlig sjukdom

Tidigt insatt veterinärvård är viktigt eftersom katten snabbt kan bli uttorkad och kraftigt påverkad.

Om en katt dör i FPV

Vid ett konstaterat eller starkt misstänkt fall av FPV behöver även hanteringen efter kattens död ske med stor försiktighet.

Viruset kan finnas kvar i miljön och på föremål. Kropp, transportutrustning, underlag och andra kontaminerade föremål behöver därför hanteras enligt veterinärens och eventuellt ansvarig myndighets rekommendationer.

Vid ett utbrott kan särskilda smittskyddsåtgärder behöva införas i hela besättningen.

FPV och nya katter

En ny katt som kommer till en uppfödning kan i vissa situationer föra med sig smitta även om den verkar helt frisk.

Därför är det viktigt att ha tydliga rutiner för:

• vaccination

• karantän eller separering när det är motiverat

• hygien mellan kattgrupper

• rengöring och desinfektion

• hantering av kattlådor

• besökare och utrustning

• kontakt med andra kattmiljöer

Vaccinationsstatus bör vara känd innan en ny katt introduceras i en grupp.

När bör veterinär kontaktas?

FPV kan utvecklas snabbt och en katt som plötsligt blir kraftigt slö, slutar äta, kräks eller får diarré behöver bedömas av veterinär.

Det är särskilt viktigt att snabbt söka vård när det gäller:

• kattungar

• ovaccinerade katter

• katter med kraftigt påverkat allmäntillstånd

• katter med upprepade kräkningar

• katter som inte får i sig vätska

• katter med tecken på uttorkning

• flera katter i samma besättning som insjuknar

Vid misstanke om FPV bör veterinär kontaktas innan katten tas in i ett väntrum tillsammans med andra katter, så att kliniken kan planera mottagandet ur smittskyddssynpunkt.

Kort sammanfattat

FPV är ett mycket smittsamt och miljötåligt virus som kan orsaka livshotande sjukdom, framför allt hos kattungar och ovaccinerade katter.

Smittan sprids framför allt via avföring men kan också föras vidare indirekt via händer, kläder, skor och föremål.

Vaccination är det viktigaste skyddet. Vid misstänkt infektion är snabb veterinärkontakt, isolering och noggrant smittskydd avgörande.

I en kattbesättning är det inte bara den sjuka katten som behöver hanteras – hela smittmiljön behöver betraktas som en del av problemet.