Den sibiriska kattens historia
Från Rysslands taiga till svenska hem
Den sibiriska katten är en av våra så kallade naturliga kattraser. Dess historia börjar inte med en uppfödare eller en stambok, utan med katter som under lång tid levde sida vid sida med människor i Ryssland.
Exakt hur rasen uppstod är svårt att fastställa. Det finns flera teorier och berättelser, men någon fullständigt dokumenterad historia från den tidiga utvecklingen finns inte. Det vi vet är att stora, långhåriga katter har funnits i Ryssland under lång tid och att de kom att utvecklas till den katt som vi i dag känner som sibirisk katt.
Det ryska klimatet, med kalla vintrar och stora temperaturskillnader, har format en katt med kraftig kropp, stark benstomme och en tät, vattenavvisande päls. Katterna var duktiga jägare och blev uppskattade som både hus- och gårdskatter.
Men det skulle dröja länge innan någon tänkte på dem som en egen kattras.
Den ryska långhårskatten blir känd i Europa
Den sibiriska katten är alltså inte en ny företeelse, även om den som registrerad raskatt är relativt ung.
Redan 1864 finns en beskrivning av en långhårig katt från Sibirien i den tyska naturhistoriska boken Brehms Tierleben. Senare skulle den ryska långhårskatten även dyka upp i den tidiga europeiska kattlitteraturen.
En av de mest betydelsefulla beskrivningarna finns hos Harrison Weir, en av de stora pionjärerna inom den tidiga organiserade kattvärlden i England.
Weir var en av personerna bakom den historiska kattutställningen i Crystal Palace i London 1871, som brukar räknas som den första moderna kattutställningen. I hans bok Our Cats and All About Them från slutet av 1800-talet beskrivs den ryska långhårskatten.
Katten beskrevs som stor och kraftig, med lång och tät päls, stora ögon och ett uttrycksfullt utseende. Beskrivningen innehåller flera drag som känns igen hos dagens sibiriska katt.
På den tiden fanns dock ännu ingen etablerad rasstandard för sibirisk katt.
En ras som försvann ur den europeiska kattvärlden
De långhåriga katterna från Ryssland blev aldrig etablerade som en egen ras i den tidiga europeiska kattaveln.
Under den tidiga raskattaveln korsades långhåriga katter av olika ursprung med varandra, och de ryska långhårskatterna kom så småningom att försvinna in i den större genpoolen för långhåriga katter.
Samtidigt förändrades den politiska situationen i Ryssland dramatiskt. Efter revolutionen 1917 blev kontakten mellan Ryssland och västvärlden mycket begränsad.
Den ryska långhårskatten försvann därför nästan helt ur den organiserade europeiska kattavelns historia.
Men katterna själva försvann inte.
I Ryssland fortsatte de att leva vidare.
Tillbaka till rampljuset
Det var först under 1980-talet som den sibiriska katten åter började uppmärksammas som något mer än en vanlig rysk katt.
I takt med att kattintresset växte i dåvarande Sovjetunionen började kattklubbar intressera sig för de stora, långhåriga katterna som sedan länge fanns i landet.
I Sankt Petersburg började ett mer organiserat avelsarbete omkring 1987. Kattklubbarna Kotofei och Kis spelade en viktig roll i detta arbete.
Katter valdes ut från den befintliga populationen och registrerades. Man började också arbeta med att beskriva vad som kännetecknade den sibiriska katten och hur rasen skulle se ut.
Det var början på den moderna sibiriska katten som raskatt.
Samtidigt pågick utvecklingen även i Moskva och på andra håll i Ryssland.
Från Sovjetunionen till Europa
Under slutet av 1980-talet förändrades världen runt den sibiriska katten.
Glasnost och den politiska utvecklingen i Sovjetunionen gjorde det lättare för människor och djur att röra sig över gränserna. När Berlinmuren föll 1989 ökade kontakterna mellan öst och väst ytterligare.
Nu började sibiriska katter lämna Ryssland.
De första katterna importerades till olika europeiska länder och nya uppfödningar etablerades.
Sibiriern fick därmed en andra chans att bli en internationell raskatt.
Det är en ganska fascinerande del av rasens historia: de ryska långhåriga katterna hade redan funnits beskrivna i Europa mer än hundra år tidigare, men det var först under slutet av 1900-talet som de etablerades som den ras vi i dag känner som sibirisk katt.
De första stegen mot en internationell ras
När rasen spreds utanför Ryssland behövdes gemensamma regler och en rasstandard.
Olika ryska kattklubbar hade till en början sina egna standarder, vilket gjorde att katterna kunde skilja sig ganska mycket åt beroende på varifrån i Ryssland de kom.
Det internationella arbetet fortsatte därför under 1990-talet.
Sibirisk katt godkändes av FIFe 1997 och fick certifikaträttigheter inom FIFe 1998.
Därmed var den sibiriska katten etablerad som en internationellt erkänd raskatt.
Finland – första steget mot Norden
De första sibiriska katterna kom till Finland redan 1992.
Finland kom därför att få stor betydelse för rasens fortsatta spridning i Norden.
Och några år senare skulle den sibiriska katten ta steget över Östersjön.
Den sibiriska katten kommer till Sverige
År 2000 kom de första sibiriska katterna till Sverige som var avsedda för avel.
Bakom importen stod två kvinnor som kom att få mycket stor betydelse för rasens svenska historia:
Vera Marklin Kravtsova och Gunilla Wikström.
Vera var född i Ryssland och hade själv erfarenhet av hunduppfödning. När hon flyttade till Sverige 1993 blev hon förvånad över att den sibiriska katten, som hon kände väl från Ryssland, nästan inte fanns här.
Hon ville att även svenska kattälskare skulle få möjlighet att lära känna rasen.
Tillsammans med Gunilla Wikström började hon därför planera importen av sibiriska katter från Ryssland.
Arbetet var noggrant.
Under ungefär sex månader tog de kontakt med uppfödare i Ryssland och fick även hjälp av genetikexperten Irma Sjustrova när katterna skulle väljas ut.
Man var mycket medveten om vilket ansvar det innebar att bygga upp rasen i Sverige från grunden.
De tio katterna som lade grunden till svensk sibirisk avel
År 2000 importerades tio katter till Sverige.
Sju kom från Moskva och tre från Sankt Petersburg.
Från Sankt Petersburg kom:
Chalcedon Valenvic
Chrysanthema Valenvic
Tajga Valenvic
Chalcedon och Chrysanthema var helsyskon och Tajga var halvsyskon till dem.
Från Moskva kom:
Brus
Betsi
Berta
Dessa tre var helsyskon.
Ytterligare fyra katter från Moskva var:
Evlalia Saint Andre
Jeanne from Russian Kings of Siberian Forest
Lubava Rossity
Pelagea Veshy Son
Dessa tio katter blev den första stora gruppen sibiriska avelskatter i Sverige och kom att lägga grunden för mycket av den tidiga svenska aveln.
Det är svårt att förstå den svenska sibiriska kattens historia utan att känna till deras namn.
De var inte bara tio importerade katter.
De var början på en ny ras i Sverige.
Men de allra första sibirierna i Sverige var faktiskt tidigare
Det finns en liten och intressant detalj i den svenska historien.
De tio avelskatterna år 2000 var inte de allra första sibiriska katterna som befann sig i Sverige.
Redan 1997 kom två sibiriska honkatter till Sverige tillsammans med en kvinna som flyttade från Norge. Den ena var Siperiankulta Beloshka, född i Finland, och den andra var Essenia Rossity, född i Ryssland.
Båda var kastrerade och användes inte i det svenska avelsarbetet.
De tio katterna som Vera och Gunilla importerade år 2000 var därför de första större importerna som var avsedda att etablera rasen och aveln i Sverige.
Från tio katter till en etablerad ras
Det svenska avelsarbetet tog fart.
Fler katter importerades efter hand från Ryssland och andra europeiska länder och nya svenska uppfödare började intressera sig för rasen.
Stamtavlorna började växa och nya linjer skapades.
Den sibiriska katten gick från att vara en sällsynt nykomling till att bli en etablerad raskatt i Sverige.
I dag finns sibiriska katter över hela landet och svenska uppfödare arbetar med att bevara och utveckla rasen med fokus på hälsa, temperament, genetisk variation och rastyp.
Från den ryska katten till Hökhöjdens
Det är den här historien som gör att jag tycker så mycket om sibirisk katt.
När jag själv mötte rasen 2014 var den redan etablerad i Sverige. Men bakom min första sibiriska katt finns en lång historia – och bakom henne finns generationer av katter som fört rasen framåt.
Min första sibiriska katt blev SE*Yogi Lola.
Lola blev början på SE*Hökhöjdens och därmed också början på mina egna linjer.
Från Lola har en linje fortsatt genom:
Lola → Goldeen → Gemini → Saphir → Whinney
Varje generation är en del av den större historien.
Från de ryska katterna som levde i sitt naturliga klimat, via de första beskrivningarna i Europa, Harrison Weirs tidiga kattböcker, det organiserade avelsarbetet i Sankt Petersburg och de första importerna till Sverige – till de katter som i dag ligger bakom mitt eget avelsarbete.
Det är en historia som sträcker sig över mer än hundra år.
Och min egen del av den började med en katt som heter Lola. Och By The Way.... Brus och Betsi ligger i Lolas stamtavla 10 generationer bak i tiden
Där varje tass lämnar ett avtryck.
