En kattunge kan ibland gå från att vara pigg och dia normalt till att på kort tid bli svag, kall och slö. Det brukar beskrivas som Fading Kitten Syndrome, eller på svenska ungefär avtynande kattunge.
Det är inte en specifik sjukdom utan ett samlingsbegrepp för ett tillstånd där en mycket ung kattunge snabbt försämras. Bakomliggande orsaker kan vara flera – bland annat infektion, uttorkning, låg kroppstemperatur, lågt blodsocker, otillräcklig näring, medfödda fel eller parasiter.
Det här är ett akut tillstånd.
En liten kattunge har mycket små energireserver och kan försämras snabbt. Tidig upptäckt och snabb veterinärkontakt är därför avgörande.
Var särskilt uppmärksam på en kattunge som:
känns kall eller tydligt sval
blir ovanligt slö
inte orkar dia
inte kan hålla upp huvudet
inte reagerar normalt på beröring
inte kan stå eller röra sig normalt
skriker eller piper på ett avvikande sätt
plötsligt separerar sig från syskonen
får svårt att andas
blir blek eller blåaktig i slemhinnorna
inte går upp i vikt eller börjar gå ner i vikt
En kattunge som plötsligt förändras ska inte bara läggas tillbaka hos mamman och avvaktas.
Agera direkt.
Om kattungen har tydliga andningsproblem, gaspar efter luft eller har blåaktiga slemhinnor är situationen akut.
Ring veterinär eller jourklinik omedelbart och följ deras instruktioner.
Under tiden ska kattungen hållas varm och så lugn som möjligt.
Andningssvårigheter är ett akut tillstånd hos katt.
En nedkyld kattunge kan bli mycket slö och får dessutom sämre förmåga att dia och smälta näring.
Värm därför en kall kattunge gradvis och kontrollerat.
Använd exempelvis en varm miljö eller en säker värmekälla som är väl avskärmad från kattungen. Lägg aldrig en mycket liten eller svag kattunge direkt mot en het värmedyna eller varmvattenflaska – den kan inte alltid flytta sig om det blir för varmt och riskerar brännskador.
Mycket unga kattungar har begränsad förmåga att själva reglera kroppstemperaturen. Nedkylning påverkar bland annat förmågan att dia och matsmältningen.
Mata inte en tydligt nedkyld och svag kattunge som om allt vore normalt.
En nedkyld kattunge har ökad risk för problem med matsmältning och aspiration. Kattungen behöver först stabiliseras och veterinär bör kontaktas för råd om fortsatt matning.
Nyfödda kattungar har små energireserver och är därför känsliga för att inte få i sig tillräckligt med näring.
Lågt blodsocker kan visa sig som:
svaghet
slöhet
skakningar
dålig reaktionsförmåga
oförmåga att dia
i allvarliga fall kramper eller medvetslöshet
Vid misstanke om allvarlig hypoglykemi ska veterinär kontaktas omedelbart.
Om kattungen är vaken och kan svälja kan veterinär i vissa situationer rekommendera en snabb glukoskälla. Om kattungen inte kan svälja normalt ska vätska inte hällas in i munnen, eftersom den kan aspireras till lungorna.
Följ alltid veterinärens instruktioner för en akut kattunge.
Det här är särskilt viktigt.
När en kattunge är mycket svag kan den sakna kraft att suga och svälja normalt.
Att försöka spruta in mjölk eller annan vätska i munnen kan då leda till att vätskan hamnar i luftvägarna.
Det kan orsaka aspiration och allvarliga lungproblem.
Om kattungen inte kan suga själv behöver veterinär bedöma hur den säkert ska få i sig näring. I vissa fall kan sondmatning vara aktuellt, men det är en metod som ska användas med rätt teknik och kunskap.
När kattungen har stabiliserats är nästa fråga:
Varför blev den dålig?
Fading kitten syndrome är inte en diagnos i sig.
Möjliga bakomliggande orsaker är bland annat:
Exempelvis bakteriell infektion eller virusinfektion.
Mycket unga kattungar kan försämras snabbt vid allvarlig infektion.
Kattungen kanske inte får tillräckligt från mamman, har svårt att dia eller konkurreras ut av sina syskon.
Kan uppstå vid otillräckligt vätskeintag, diarré eller annan sjukdom.
Kattungen blir för kall och tappar förmågan att fungera normalt.
Kattungen får för lite energi i förhållande till sitt behov.
Exempelvis gomspalt eller andra anatomiska eller medfödda fel kan göra att kattungen inte kan dia normalt.
Parasiter kan också bidra till att en ung kattunge blir svag.
Otillräcklig mjölkproduktion, juverproblem eller att mamman inte accepterar eller tar hand om en kattunge kan påverka dess möjlighet att överleva.
Det kan också finnas situationer där flera faktorer samverkar.
Det är lätt att känna stor lättnad när en kattunge som varit kall och slö börjar röra sig igen.
Men faran är inte automatiskt över.
En kattunge kan tillfälligt piggna till när kroppstemperatur eller blodsocker förbättras, samtidigt som den bakomliggande orsaken finns kvar.
Fortsätt därför att följa:
kroppstemperatur
sugförmåga
aptit
vikt
urin
avföring
aktivitet
andning
kroppens allmäntillstånd
Och framför allt:
Går kattungen åt rätt håll?
En liten våg kan vara ett av uppfödarens viktigaste hjälpmedel.
Genom att väga kattungarna regelbundet kan du upptäcka problem innan de blivit uppenbara.
Dokumentera:
födelsevikt
daglig vikt
matning
eventuell stödmating
kiss och avföring
beteendeförändringar
andra symtom
En kattunge som inte ökar i vikt, eller som börjar gå ner i vikt, behöver extra uppmärksamhet.
Vikten berättar inte allt – men den berättar mycket.
Kontakta veterinär omedelbart om kattungen:
har svårt att andas
gaspar efter luft
är medvetslös eller nästan okontaktbar
är mycket svag
inte kan dia
inte kan svälja normalt
är kraftigt nedkyld
får kramper
plötsligt försämras
inte förbättras trots värme och stöd
har andra tydliga tecken på allvarlig sjukdom
Vid en akut situation: ring veterinär/jourklinik först och följ deras instruktioner medan du ordnar transport.
Ha gärna telefonnumret till närmaste jourklinik sparat redan innan kullen föds.
När en liten kattunge plötsligt blir dålig:
Stanna upp och bedöm kattungen.
Är kattungen kall? Värm försiktigt och säkert.
Kan lågt blodsocker vara en del av problemet? Följ veterinärens råd.
Kan den andas normalt?
Kan den suga och svälja säkert? Mata inte en kattunge som inte kan svälja normalt.
Ring hellre en gång för mycket än en gång för lite.
En kattunge som "fadar" behöver inte bara mat.
Den behöver värme, energi, vätska och framför allt en bedömning av varför den blivit dålig.
Ibland går det snabbt att vända utvecklingen. Ibland är orsaken allvarlig och trots intensiv vård går kattungen inte att rädda. Det senare är viktigt att komma ihåg som uppfödare.
Att en kattunge dör betyder inte automatiskt att något har gjorts fel.
Men varje gång en kattunge blir dålig finns det något att lära sig av:
Vad hände?
När började förändringen?
Hur såg vikten ut?
Hur hade den diat?
Fanns det symtom innan den försämrades?
Att dokumentera och försöka förstå händelsen är en del av det långsiktiga avelsarbetet.
Kunskap kan inte alltid rädda varje kattunge – men den kan hjälpa oss att upptäcka nästa kattunge tidigare.