Felint coronavirus (FCoV)

Felint coronavirus, FCoV, är ett mycket vanligt virus hos katt. Det förekommer framför allt i miljöer där många katter lever tillsammans, till exempel i uppfödningar, flerkattshem och katthem. De flesta katter som smittas får inga eller endast milda symtom, men viruset kan orsaka diarré, framför allt hos kattungar.

FCoV är också nära förknippat med den allvarliga sjukdomen FIP – felin infektiös peritonit. FIP uppstår när ett felint coronavirus förändras i den enskilda katten. Det är därför viktigt att skilja mellan den vanliga FCoV-infektionen och FIP.

Hur smittar FCoV?

FCoV smittar framför allt via avföring. Virus utsöndras från infekterade katter och kan sedan spridas till andra katter genom kontaminerade kattlådor, tassar, päls, händer, skor och föremål.

I en kattbesättning är kattlådan en viktig smittkälla. En katt kan sprida virus utan att själv visa några sjukdomstecken.

Smitta kan ske när en katt får i sig virus från en förorenad miljö, exempelvis genom att slicka sina tassar efter att ha varit i kontakt med kontaminerat material.

FCoV sprids framför allt fekalt-oralt. Smitta direkt från katt till katt kan förekomma, men i en besättning är den gemensamma miljön och framför allt kattlådorna ofta centrala för smittspridningen.

Vad händer när katten smittas?

Efter att katten fått i sig virus förökar det sig framför allt i tarmens celler. Många katter får inga märkbara symtom alls.

Hos andra kan infektionen orsaka en övergående mag-tarmstörning med exempelvis:

• lös eller slemmig avföring

• diarré

• ibland kräkningar

• nedsatt aptit

• påverkat allmäntillstånd, framför allt hos kattungar

Symtomen är ofta milda och går över av sig själva.

En katt som har genomgått en FCoV-infektion kan fortsätta att utsöndra virus under en längre tid. Utsöndringen kan dessutom variera över tid.

FCoV och kattungar

Kattungar är särskilt intressanta ur smittskyddssynpunkt eftersom FCoV är vanligt i flerkattsmiljöer. En kattunge kan smittas när den börjar komma i kontakt med kattlådor och den gemensamma miljön.

De flesta kattungar som smittas blir inte allvarligt sjuka. Diarré kan däremot förekomma och kan ibland bli långvarig eller återkommande.

När en kattunge får diarré är FCoV bara en av flera möjliga orsaker. Även andra infektioner, parasiter, foderrelaterade problem och andra mag-tarmstörningar kan ge liknande symtom.

Ett positivt test för coronavirus betyder därför inte automatiskt att FCoV är orsaken till kattens diarré.

FCoV är inte samma sak som FIP

Det är viktigt att skilja på FCoV-infektion och FIP.

FIP orsakas av ett felint coronavirus som har förändrats i den infekterade katten. Förändringen sker hos den enskilda katten och innebär att viruset kan få andra egenskaper än det vanliga enteriska coronaviruset.

Det innebär att:

FCoV-infektion ≠ FIP

De allra flesta katter som smittas av FCoV utvecklar inte FIP.

FIP är däremot en allvarlig och potentiellt dödlig sjukdom som kan ge mycket varierande symtom. Sjukdomen kan bland annat förekomma i våt form, torr form eller med ögon- och neurologiska symtom.

Hur vanligt är FCoV?

FCoV är vanligt bland katter och förekomsten är särskilt hög där många katter delar miljö.

En katt kan vara infekterad utan att visa några sjukdomstecken och kan därför bidra till att viruset finns kvar i en besättning utan att man märker det.

Det går inte heller att avgöra genom att titta på katten om den utsöndrar virus.

Testning

Det finns olika typer av tester för coronavirus hos katt, bland annat antikroppstest och PCR.

Ett antikroppstest visar att katten har bildat antikroppar mot coronavirus. Det visar däremot inte om katten är sjuk eller om den just då utsöndrar virus.

En PCR-analys kan påvisa virusets arvsmassa i det prov som analyserats. Ett positivt PCR-resultat visar att coronavirus finns i provet, men innebär inte i sig att katten har FIP.

Provresultat behöver därför alltid tolkas tillsammans med kattens symtom, sjukdomshistoria och övriga undersökningsfynd.

Det finns inget enskilt test som ensamt kan användas för att säga att en katt har FIP.

Kan man testa en hel kattbesättning?

Eftersom FCoV är så vanligt i flerkattsmiljöer kan det vara svårt att använda provtagning som ett enkelt sätt att avgöra vilka katter som är "fria" från coronavirus.

En katt kan dessutom växla mellan perioder med och utan virusutsöndring. Ett negativt prov visar därför inte nödvändigtvis att katten aldrig varit infekterad eller att den inte kan börja utsöndra virus senare.

Provtagning behöver därför ha ett tydligt syfte och resultatet ska tolkas utifrån situationen i den aktuella besättningen.

Smittskydd i kattbesättningen

Eftersom FCoV huvudsakligen sprids via avföring är goda rutiner kring kattlådorna en viktig del av smittskyddet.

I en kattbesättning är det särskilt viktigt att:

• hålla kattlådorna rena

• ta bort avföring ofta

• ha tillräckligt många kattlådor

• placera mat och vatten så långt som möjligt från kattlådorna

• rengöra och desinficera miljön regelbundet

• undvika onödigt hög katttäthet

• tvätta händerna mellan olika kattgrupper

• ha separata rutiner och redskap för olika grupper när det är möjligt

• vara extra noggrann med hygienen kring kattungar

Att helt eliminera FCoV ur en större kattbesättning kan vara svårt. Målet med smittskyddet är därför framför allt att minska smitttrycket och mängden virus i miljön.

Stress och FIP

FIP utvecklas inte hos alla katter som smittas med FCoV. Sjukdomsutvecklingen påverkas av flera faktorer och den exakta mekanismen bakom varför vissa katter utvecklar FIP medan andra inte gör det är komplex.

Stress och andra belastningar har diskuterats som möjliga bidragande faktorer, särskilt i miljöer med många katter. Därför är det viktigt att ge katterna en trygg miljö med möjlighet till vila, avskildhet, god hygien och så lite onödig stress som möjligt.

Det är dock viktigt att inte beskriva stress som en direkt orsak till FIP. FIP är en sjukdom med en betydligt mer komplex bakgrund.

FCoV i en uppfödning

Att FCoV förekommer i en kattbesättning innebär inte automatiskt att katterna är sjuka eller att besättningen har ett allvarligt smittproblem.

Eftersom viruset är vanligt kan fokus inte enbart ligga på att försöka hitta och "rensa bort" varje viruspositiv katt. Ett genomtänkt smittskydd handlar i stället om att minska mängden virus i miljön och begränsa spridningen mellan katter.

Särskilt viktigt är detta för kattungar, eftersom de kan utsättas för stora mängder virus i en miljö där flera katter använder samma kattlådor.

När bör man söka veterinär?

En katt med enstaka lös avföring behöver inte ha en allvarlig sjukdom. Men diarré som är kraftig, långvarig eller återkommande bör utredas, särskilt hos kattungar.

Veterinär bör kontaktas om katten exempelvis:

• har kraftig eller långvarig diarré

• blir slö eller påverkat allmänt

• äter eller dricker dåligt

• går ner i vikt

• kräks upprepade gånger

• får feber

• får buksvullnad

• får andningsbesvär

• får ögon- eller neurologiska symtom

Vid misstanke om FIP krävs en samlad veterinärmedicinsk bedömning. Diagnosen bygger på en kombination av sjukdomsbild, undersökning, laboratorieprover och ibland bilddiagnostik eller analys av vätska/vävnadsprov.

Kort sammanfattat

FCoV är vanligt – FIP är ovanligare.

FCoV sprids framför allt via avföring och är särskilt vanligt där många katter lever tillsammans. Många infekterade katter har inga symtom alls, medan framför allt kattungar kan få diarré.

Ett positivt coronavirusprov betyder inte att katten har FIP.

FIP uppstår när coronavirus förändras i den enskilda katten och sjukdomen skiljer sig därför från den vanliga FCoV-infektionen.

God hygien, rena kattlådor, låg smittbelastning och en genomtänkt miljö är viktiga delar av smittskyddsarbetet i en kattbesättning.