FeLV står för Feline Leukemia Virus, på svenska felint leukemivirus. Det är ett virus som infekterar katter och som kan påverka kattens immunförsvar och blodbildande system.
FeLV kan orsaka en rad olika sjukdomstillstånd, bland annat blodbrist, återkommande infektioner och tumörsjukdomar. Vissa infekterade katter kan dessutom bära på viruset under lång tid utan tydliga symtom.
FeLV är en anmälningspliktig sjukdom i Sverige.
Eftersom en infekterad katt kan smitta andra katter är det viktigt att upptäcka infektionen och förhindra vidare smittspridning.
FeLV och FIV är två olika virus, men de har flera likheter.
Båda:
infekterar endast katter,
påverkar immunförsvaret,
kan ge sjukdom först efter en längre tid,
kan orsaka flera olika typer av följdsjukdomar,
kan förekomma utan tydliga symtom i början,
kan i vissa fall finnas kvar i katten under lång tid.
Men smittvägarna skiljer sig.
FIV sprids framför allt genom bett och blod vid slagsmål.
FeLV sprids framför allt genom nära och långvarig kontakt mellan katter, bland annat via saliv och andra kroppsvätskor.
FeLV sprids mellan infekterade katter framför allt genom nära kontakt.
Viruset finns bland annat i saliv och blod och kan även förekomma i andra kroppsvätskor.
Smitta kan därför ske genom:
nära kontakt mellan katter,
gemensamma mat- och vattenskålar,
ömsesidig pälsvård,
salivkontakt,
bett,
kontakt med urin eller avföring,
från infekterad honkatt till foster eller kattungar.
Risken är störst när katter lever tätt tillsammans under längre tid.
Det är alltså en annan smittbild än vid FIV, där bett och slagsmål är den viktigaste smittvägen.
Ja.
En katt som bär på FeLV kan se helt frisk ut och ändå kunna föra viruset vidare.
Det är därför inte möjligt att avgöra om en katt är infekterad enbart genom att titta på den.
En del katter kan dessutom ha en infektion som utvecklas långsamt och där sjukdomstecken inte märks förrän långt senare.
FeLV är inte särskilt tåligt utanför katten.
Viruset överlever inte länge på exempelvis golv, filtar och andra ytor i miljön.
Det innebär att den viktigaste åtgärden för att förhindra smittspridning inte är omfattande desinfektion av hemmet, utan att förhindra att infekterade och oinfekterade katter har nära kontakt.
Normal god hygien och rengöring är naturligtvis viktigt, men kan inte ersätta en genomtänkt plan för katthållningen.
Alla katter som utsätts för FeLV utvecklar inte samma sjukdomsförlopp.
Efter infektionen kan immunförsvaret i vissa fall lyckas kontrollera viruset. Hos andra katter etableras en infektion som kan finnas kvar under lång tid.
En del katter blir därför kroniskt infekterade, vilket innebär att viruset stannar kvar i kroppen och katten kan fortsätta att vara en smittkälla.
Det är en av anledningarna till att diagnostik och uppföljande provtagning kan vara viktig.
FeLV kan ge många olika sjukdomsbilder.
Det finns inget enskilt symtom som är specifikt för FeLV.
Symtomen beror bland annat på hur infektionen påverkar kattens immunförsvar, blodbildning och andra organsystem.
Exempel på problem som kan förekomma är:
återkommande infektioner
feber
trötthet och nedsatt allmäntillstånd
viktnedgång
dålig aptit
blodbrist (anemi)
lågt antal vita blodkroppar
tumörsjukdomar, framför allt lymfom
inflammation i munhålan
ögoninflammation
njursjukdom
ledinflammation
neurologiska symtom
reproduktionsproblem
aborter och fosterresorption
att nyfödda kattungar blir sjuka eller avlider
Det är viktigt att komma ihåg att dessa symtom även kan förekomma vid många andra sjukdomar.
En katt med exempelvis återkommande infektioner eller blodbrist har alltså inte automatiskt FeLV.
FeLV är särskilt förknippat med vissa tumörsjukdomar.
Den vanligaste typen är lymfom, en tumörsjukdom som utgår från lymfocyter, en typ av vita blodkroppar.
FeLV kan även påverka benmärgens funktion och därmed blodbildningen.
Det är en av anledningarna till att FeLV kan orsaka både blodbrist och förändringar i antalet blodkroppar.
Diagnostik av FeLV kan göras med olika typer av laboratorieundersökningar.
Veterinären kan bland annat använda:
blodprov som påvisar virusantigen,
PCR-analyser,
kompletterande laboratorieundersökningar.
Ett viktigt faktum är att ett enda prov inte alltid berättar hela historien.
Infektionen kan förändras över tid och olika testmetoder kan ge olika typer av information.
Därför kan veterinären rekommendera att katten provtas igen efter en period eller att olika analysmetoder används för att bekräfta resultatet.
Det är särskilt viktigt när ett positivt prov skulle få stora konsekvenser för katten och övriga katter i hemmet eller kattgruppen.
Ett positivt FeLV-test är ett viktigt besked som bör följas upp tillsammans med veterinär.
Veterinären behöver bedöma:
vilket test som använts,
kattens tidigare sjukdomshistoria,
om katten kan ha varit utsatt för smitta nyligen,
om ytterligare prov behövs,
hur kattens övriga hälsa ser ut,
och hur eventuella andra katter i gruppen bör hanteras.
Det är därför klokt att inte fatta stora beslut utifrån ett enskilt snabbtest utan att först diskutera resultatet med veterinär.
Det finns idag ingen behandling som kan eliminera FeLV från en kroniskt infekterad katt.
Det innebär att själva virusinfektionen inte kan behandlas bort.
Däremot kan veterinären behandla de sjukdomar och komplikationer som uppstår.
En FeLV-infekterad katt kan exempelvis behöva behandling för infektioner, blodbrist, inflammationer eller andra sjukdomstillstånd.
Vilken vård som är aktuell måste bedömas individuellt.
En FeLV-diagnos innebär inte att alla katter omedelbart blir svårt sjuka.
Sjukdomsförloppet kan variera betydligt mellan olika individer.
Vissa katter kan ha få eller inga symtom under en längre period medan andra utvecklar allvarlig sjukdom.
Om en katt diagnostiseras med FeLV är det därför viktigt att ha en nära kontakt med veterinär och följa kattens hälsa.
Fokus bör ligga på kattens livskvalitet, allmäntillstånd och eventuella sjukdomstecken.
Det viktigaste sättet att minska risken för FeLV är att förhindra att infekterade och oinfekterade katter utsätts för nära kontakt.
Det är särskilt viktigt i:
katterier,
flerkattshushåll,
katthem,
miljöer där nya katter introduceras,
och där katter vistas tillsammans med okända katter.
Vid införsel av en ny katt kan veterinär rådgöra om vilka hälsokontroller och tester som är lämpliga.
Det finns vaccin mot FeLV.
FeLV-vaccination ingår inte automatiskt i basvaccinationen för alla svenska katter. Behovet beror bland annat på kattens livssituation och risken för exponering.
Vaccinets skydd är inte fullständigt, vilket innebär att vaccination inte ersätter god smittförebyggande katthållning.
Om en katt riskerar att träffa andra katter eller vistas i en miljö där FeLV förekommer kan vaccination vara något att diskutera med veterinär.
Vaccination är alltid ett individuellt veterinärmedicinskt beslut.
FeLV är en allvarlig infektion och en katt som är infekterad ska inte användas i avel.
Det är särskilt viktigt eftersom viruset kan överföras från en infekterad honkatt till hennes foster eller kattungar.
Vid misstanke om FeLV i en kattgrupp bör veterinär kontaktas innan beslut fattas om avel eller flytt av katter mellan hem.
Vid införsel av en ny katt till ett katteri är det också klokt att ha en genomtänkt rutin för hälsokontroller och eventuell provtagning.
I ett katteri är det viktigt att tänka förebyggande.
Om en katt skulle visa sig vara FeLV-infekterad behöver situationen utredas tillsammans med veterinär.
Eftersom FeLV kan smitta mellan katter som lever nära varandra kan veterinären rekommendera provtagning av andra katter i gruppen.
Det är viktigt att komma ihåg att FeLV inte överlever länge i miljön. Det är framför allt kontakt mellan katter som behöver hanteras.
Det betyder att en genomtänkt plan för kattgruppen är betydligt viktigare än omfattande desinfektion av hela hemmet.
FeLV kan överföras från en infekterad honkatt till hennes foster eller kattungar.
Det är därför särskilt viktigt att inte använda FeLV-infekterade katter i avel.
Om en kattunge har utsatts för smitta behöver provtagning och uppföljning planeras tillsammans med veterinär.
Eftersom infektionen kan utvecklas över tid kan upprepade prov ibland vara nödvändiga för att få en tydlig bild av kattens infektionsstatus.
FeLV är ett kattvirus.
Det smittar inte människor.
En människa kan alltså inte få FeLV genom att klappa, mata eller leva tillsammans med en infekterad katt.
Viruset är specifikt för katt.
På Hökhöjdens är hälsa en viktig del av avelsarbetet.
Som uppfödare vill jag skapa så goda förutsättningar som möjligt för att katterna ska vara friska, trygga och må bra under hela livet.
När det gäller smittsamma sjukdomar är det viktigt att arbeta förebyggande och att vara försiktig med att föra in nya katter i en etablerad kattgrupp.
Jag arbetar därför med:
god allmän hygien,
en trygg och stabil kattmiljö,
så låg onödig stress som möjligt,
uppmärksamhet på förändringar i katternas hälsa,
veterinärkontakt vid misstanke om sjukdom,
ansvarsfull introduktion av nya katter,
och ett långsiktigt hälsotänk i avelsarbetet.
Jag använder inte enbart ett enskilt testresultat som grund för stora beslut. Vid misstanke om smitta ska situationen alltid bedömas tillsammans med veterinär.
FeLV är felint leukemivirus och infekterar endast katter.
FeLV kan påverka kattens immunförsvar och blodbildning.
Infekterade katter kan se friska ut under lång tid.
FeLV sprids framför allt genom nära kontakt mellan katter och via saliv och andra kroppsvätskor.
Viruset kan även överföras från mamma till foster eller kattungar.
FeLV överlever inte länge i miljön.
Det finns ingen behandling som eliminerar viruset ur en kroniskt infekterad katt.
Vaccination finns och kan vara aktuell för katter med ökad smittrisk.
En FeLV-infekterad katt ska inte användas i avel.
Vid ett positivt test bör veterinär bedöma om ytterligare provtagning behövs.
Kontakta veterinär om katten:
får återkommande infektioner,
tappar vikt,
blir tydligt tröttare,
får långvarig feber,
får förändringar i munhålan,
utvecklar blodbrist,
får andra återkommande eller oförklarliga sjukdomsproblem,
eller om det finns misstanke om att katten utsatts för FeLV.
Vid misstanke om FeLV är det viktigt att utreda katten och vid behov även bedöma övriga katter som kan ha varit utsatta för smitta.
Informationen på denna sida bygger på information från Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) och kompletterande veterinärmedicinsk information.
SVA – Felint leukemivirus (FeLV)
Vid frågor om en enskild katt eller vid misstanke om smitta ska behandlande veterinär kontaktas.