Färgbestämning – så läser du kattens färg och mönster

Att färgbestämma en katt handlar om mer än att titta på vilken färg pälsen ser ut att ha. Ljus, pälslängd, underull och så kallade spökmönster kan lura ögat – och hos en kattunge kan färgen förändras mycket under de första månaderna.

För att bedöma färg och mönster behöver man därför titta på flera olika delar av katten, gärna i dagsljus och mot en neutral bakgrund.

Här går jag igenom vad jag själv tittar efter när jag försöker förstå en katts färg, mönster och genetiska anlag.


Börja med grunden

Först behöver man skilja på några olika saker:

Det är kombinationen som sedan bildar kattens EMS-kod.

En katt som ser svart ut kan exempelvis vara svarttabby, blå, svart silver, blå silver eller svart med vitfläck – och ibland är skillnaden långt ifrån uppenbar vid första anblicken.


Är katten mönstrad – eller ser jag bara ett spökmönster?

Det här är en av de vanligaste frågorna vid färgbestämning.

En mönstrad katt är agouti, medan en solid katt är non-agouti. Hos en solid katt kan man ibland ändå se svaga antydningar till tabby. Det kallas spökmönster.

Titta framför allt på:

Ansiktet

Hos en verkligt mönstrad katt brukar man kunna hitta tydligare tecken på tabby:

Men ansiktet är inte alltid tillräckligt.

Ben och tassar

Titta efter tydliga ringar eller ränder på benen.

Svansen

Svansen är ofta en mycket bra plats att leta efter mönster. Tydliga ringar eller band som följer svansen talar för tabbymönster.

Kroppen

Här behöver man vara försiktig.

Ett svagt randigt eller flammigt intryck betyder inte automatiskt att katten är tabby. Hos solida katter kan ett spökmönster synas framför allt som:

Det viktiga är helheten

Ett enstaka streck räcker inte för att kalla katten mönstrad.

Titta efter ett sammanhängande mönster på flera delar av kroppen och bedöm samtidigt hur tydlig kontrasten är.

En katt kan alltså se lite randig ut utan att genetiskt vara en tabby.


Feberpäls – när kattens färg förändras

Ibland föds en kattunge med en pälsfärg som senare förändras på ett sätt som kan verka märkligt. En mörk kattunge kan till exempel få en betydligt ljusare eller gråaktig päls, och en kattunge som vuxen blir mörk kan under en period se nästan silverfärgad ut.

Detta kan vara feberpäls, även kallat fever coat.

Feberpäls innebär att pigmenteringen av hårstråna har påverkats under den period då pälsen bildades. Det kan bland annat ske när kattmamman varit sjuk, haft feber eller varit utsatt för annan belastning under dräktigheten. Även andra faktorer kan vara inblandade, och den exakta mekanismen är inte helt klarlagd.

Hur ser feberpäls ut?

Feberpäls kan se väldigt olika ut.

Pälsen kan bli:

Ibland syns förändringen tydligast på kroppen medan huvud, ben och svans har en annan färg.

Det är just därför feberpäls lätt kan förväxlas med silver.

Feberpäls är inte silver

Det här är en viktig skillnad.

Silver är ett genetiskt anlag som påverkar pigmenteringen av hårstrået. Vid silver är den nedre delen av hårstrået avpigmenterad medan den yttre delen fortfarande innehåller pigment.

Feberpäls är däremot en tillfällig förändring i hur pälsen pigmenteras när den bildas.

En kattunge med feberpäls kan därför se ut som en helt annan färg än den kommer att få som vuxen.

När försvinner feberpälsen?

När kattungen växer och den påverkade pälsen byts ut kommer den genetiskt bestämda färgen normalt tillbaka.

Förändringen kan därför ske gradvis under kattungens uppväxt.

Man kan uppleva att katten:

föds mörk → blir ljusare → börjar få mörkare päls igen → får sin normala färg som vuxen.

Hur snabbt det sker varierar mellan individer och påverkas bland annat av pälsens tillväxt och när den första pälsbytet sker.

Hur skiljer jag feberpäls från silver?

Det kan ibland vara svårt att avgöra med blotta ögat.

Titta därför på hårstråna nära huden, precis som vid annan silverbedömning. Titta också på hur färgen förändras när kattungen växer.

Stamtavlan och föräldrarnas färger kan ge ytterligare information, men de kan inte ensamma avgöra vad man ser på den enskilda kattungen.

Vid osäkerhet är det klokare att avvakta än att registrera en färg på osäkra grunder.

Feberpäls kan försvåra färgbestämningen

Det är därför viktigt att komma ihåg att den färg du ser på en mycket ung kattunge inte alltid är den färg du kommer att se på den vuxna katten.

En kattunge med feberpäls kan vara särskilt svår att färgbestämma och kan tillfälligt ge intryck av att vara exempelvis silver.

Följ därför färgutvecklingen över tid och dokumentera gärna med fotografier i naturligt ljus.

Färg kan förändras under uppväxten – men genetiken förändras inte.

När färgen är viktig för stamtavla, registrering eller avel är det bättre att följa utvecklingen och ta hjälp av någon med erfarenhet än att dra för snabba slutsatser.

Var ska jag titta för att se om katten är silver?

Silver är ett område där många blir lurade.

Det räcker inte att katten ser ljus ut eller har en ljus underull. Det man behöver leta efter är hur pigmentet är fördelat längs hårstråna.

Lyft på pälsen

Det här är ett av de viktigaste knepen.

Dela pälsen och titta nära huden, särskilt på:

Hos en silverkatt är den nedre delen av hårstrået tydligt avpigmenterad medan pigmentet finns längre ut på hårstrået.

Det ger ett silverfärgat eller vitt intryck närmast huden, medan topparna fortfarande visar kattens grundfärg.


Silver är inte samma sak som vit underull

En katt kan ha ljus eller vitaktig underull utan att vara silver.

Det är därför viktigt att inte bara titta på hur underullen ser ut, utan på hur de enskilda hårstråna är pigmenterade.

På en silverkatt kan kontrasten mellan den ljusa basen och de pigmenterade hårtopparna vara mycket tydlig.

Hos vissa katter är silver däremot betydligt svårare att se.


Ett bra test när du är osäker

När du tror att en katt kanske är silver:

Det är hårstråets pigmentering, inte bara den visuella färgen på pälsen, som är intressant.


Varför kan silver vara svårt att se på kattungar?

Kattungens päls kan göra bedömningen extra svår.

Pälsen förändras när kattungen växer och den första baby-pälsen kan ge ett annat visuellt intryck än den vuxna pälsen.

Dessutom kan:

Därför kan en kattunge behöva bedömas flera gånger innan färgen är helt uppenbar.


Hur ser man skillnad på svart och blå?

Svart är en djupare och kraftigare pigmentering.

Blå är den utspädda formen av svart och ger ett mjukare, gråblått intryck.

Men färgen påverkas av ljus, pälsens kvalitet och ålder. En svart katt kan också se brunaktig eller grå ut i starkt solljus, medan en blå katt kan upplevas mörkare inomhus.

Titta därför inte på ett enda fotografi.

Bedöm katten i naturligt ljus och från flera vinklar.


Rött och creme – titta på helheten

Rött och creme kan också vara svåra att skilja åt, särskilt på långhåriga katter.

Rött är en kraftigare, varmare färg medan creme är en utspädd och mjukare variant.

Även här kan ljus och pälsens struktur påverka hur färgen uppfattas.

När färgen är viktig för registrering eller avel bör man därför inte förlita sig på ett fotografi taget i konstgjort ljus.


Sköldpaddsfärg – var ska man leta?

En sköldpaddsfärgad katt har både svart/blått och rött/creme i pälsen.

Hos en tydligt sköldpaddsfärgad katt kan färgfälten vara mycket lätta att se.

Hos andra kan de vara betydligt mer subtila.

Titta framför allt på:

Små röda eller cremefärgade hårstrån kan vara viktiga ledtrådar.


Vitfläck – hur skiljer man den från ljusa partier?

Vitfläck är inte samma sak som en ljusare nyans av grundfärgen.

Vit päls är opigmenterad och är tydligt vit.

Titta exempelvis på:

Vitfläck kan vara mycket liten eller omfatta stora delar av kroppen.

När vitfläcken är liten kan det ibland vara lätt att missa den, särskilt hos en mycket ljus katt.


Colourpoint – färgen sitter på rätt ställen

Hos colourpoint är kroppen betydligt ljusare än de färgade partierna på:

Det är en temperaturkänslig pigmentering, vilket innebär att färgen utvecklas tydligare på kroppens kallare delar.

Hos kattungar kan colourpoint därför förändras ganska mycket under uppväxten.


Agouti – titta på hårstrået

Ett annat sätt att förstå tabbymönster är att titta på själva hårstrået.

På ett agouti-hårstrå finns växlande ljusa och mörka band.

Det är detta som ger den typiska tickade färgeffekten och bidrar till att pälsen får ett mer levande och "spräckligt" intryck.

Hos en non-agouti katt är hårstrået i stället genomgående pigmenterat på ett annat sätt.

Det här kan vara svårt att bedöma med blotta ögat på en långhårig katt, men att förstå principen gör det lättare att förstå varför en katt ser ut som den gör.


Tabby – vilket mönster ser jag?

När katten väl är konstaterad som agouti behöver man titta på vilket tabbymönster den har.

Vanliga mönster är:

Blotched

Det klassiska, breda och virvliga mönstret.

Mackerel

Smalare, mer regelbundna ränder som påminner om ett fiskbensmönster.

Spotted

Fläckar eller brutna markeringar i stället för sammanhängande ränder.

Ticked

Ett mer subtilt mönster där kroppen huvudsakligen ser tickad ut medan vissa delar av katten fortfarande visar tabbytecken.

Mönstret behöver bedömas på hela katten, inte bara på ryggen.


Titta inte bara på ryggen

Det är lätt att fastna på kattens rygg eftersom det är där färgen syns tydligast.

Men när jag färgbestämmer en katt tittar jag hellre på flera olika områden:

Ansikte – panna, kinder och runt ögonen
Haka och hals – färg, kontrast och eventuell silverbas
Bröst – underull och silver
Mage – ofta avslöjande för färg och silver
Ben – ränder, färg och vitfläck
Tassar – färg och eventuella vita markeringar
Svans – ringar, färg och mönster
Sidor – grundfärg, mönster och kontrast
Päls nära huden – särskilt viktigt vid silver


När färgen lurar ögat

Det finns många saker som kan göra en färg svårbedömd:

Därför är ett foto sällan hela sanningen.


Ett enkelt sätt att färgbestämma

När jag står med en katt framför mig går jag igenom den ungefär så här:

1. Vilken grundfärg ser jag?

Svart, blå, röd, creme eller annan färg?

2. Är katten agouti eller non-agouti?

Finns det ett verkligt tabbymönster eller ser jag ett spökmönster?

3. Finns silver?

Hur ser hårstråna ut nära huden?

4. Finns vitt?

Var finns eventuella vita områden?

5. Finns sköldpaddsfärg?

Finns både svart/blått och rött/creme?

6. Finns colourpoint?

Är pigmenteringen koncentrerad till kroppens kallare delar?

7. Vilket tabbymönster ser jag?

Blotched, mackerel, spotted eller ticked?

8. Hur ser färgen ut på flera delar av kroppen?

Stämmer helhetsintrycket?

9. Vad säger stamtavlan och genetiken?

Kan föräldrarna faktiskt ge den färg jag tycker mig se?

10. Är jag verkligen säker?

Om svaret är nej är det bättre att skriva osäker än att gissa.


När ögat inte räcker

Färgbestämning är ibland en riktig detektivuppgift.

Stamtavlan kan ge viktiga ledtrådar, men den ersätter inte det man faktiskt ser på katten. På samma sätt kan det man ser på katten ibland behöva kompletteras med kunskap om föräldrar, tidigare kullar och genetiska tester.

När färgen har betydelse för registrering eller avel är det bättre att ta hjälp än att chansa.

En erfaren uppfödare, domare eller annan person med god kunskap om färggenetik kan ibland se detaljer som är svåra att upptäcka på egen hand.


Kom ihåg

Titta på katten – inte bara på färgen.

Lyft på pälsen.
Titta nära huden.
Studera ansiktet.
Titta på benen och svansen.
Kontrollera magen.
Leta efter mönster på flera ställen.
Fundera på om det verkligen är silver.
Och låt dig inte luras av ett vackert fotografi i fel ljus.

Färgbestämning handlar om att lära sig läsa pälsen.

Ju mer man tittar, desto mer ser man.