Hälsa & genetiska tester – det du inte kan se med ögonen

Hälsa är en viktig del av mitt avelsarbete.

Alla tester är däremot inte relevanta för alla katter eller alla raser. Jag utgår från rasens kända hälsoproblem, mina egna linjer och den kunskap som finns tillgänglig när jag bedömer vilka undersökningar och genetiska tester som är motiverade.

Ett test är inte ett facit – men varje test kan ge ytterligare en pusselbit.

För mig handlar hälsotester därför inte bara om att kontrollera den enskilda katten. Resultaten behöver också sättas in i ett större sammanhang tillsammans med stamtavla, släktingar, tidigare avkommor och den kombination jag planerar.

HCM – hypertrofisk kardiomyopati

HCM, hypertrofisk kardiomyopati, är en hjärtsjukdom där hjärtmuskeln blir förtjockad.

HCM är en av de sjukdomar som uppmärksammats inom den sibiriska katten. Eftersom nedärvningen hos sibirisk katt inte är klarlagd finns det i dagsläget inget tillförlitligt DNA-test som kan användas för att utesluta HCM hos rasen.

Det innebär att ultraljudsundersökning av hjärtat är det verktyg som används för att screena avelskatter för HCM.

SäSK rekommenderar att katter som används i avel HCM-scannas före första parningen. Rekommendationerna bygger på det hälsoprogram för Maine Coon som tagits fram av professor Jens Häggström, eftersom sibirisk katt ännu inte har ett eget officiellt hälsoprogram. HCM-scanningen ska göras av veterinär som är godkänd enligt PawPeds krav.

Ett normalt ultraljud betyder inte att katten aldrig kommer att utveckla HCM senare i livet. Det är därför viktigt att förstå att en HCM-scanning är en undersökning vid en viss tidpunkt.

Vid ett avvikande eller så kallat equivocal resultat finns särskilda rekommendationer för hur katten bör följas upp. Även förekomst av HCM hos nära släktingar påverkar hur resultatet behöver bedömas.

HCM är därför mer än ett testresultat – det är information som behöver sättas in i kattens hela familjebild.

PKD – polycystisk njursjukdom

PKD, polycystisk njursjukdom, innebär att cystor utvecklas i njurarna.

PKD har konstaterats hos sibirisk katt och är därför en viktig del av hälsan i rasen.

För sibirisk katt används ultraljud av njurarna för att undersöka förekomst av cystor. Det PKD1-DNA-test som används inom vissa andra raser kan inte ersätta ultraljudsundersökning hos sibirisk katt. SäSK rekommenderar därför njurscanning av avelsdjur före avel, med en rekommenderad lägsta ålder på 12 månader.

SäSK rekommenderar dessutom gärna en ytterligare scanning från tre års ålder, eftersom kunskapen om hur PKD nedärvs hos sibirisk katt fortfarande utvecklas. Forskning pågår kring förekomst och möjlig genetisk orsak till njurcystor hos sibirisk katt och neva masquerade.

Det är också ett bra exempel på varför hälsoprogram och rekommendationer behöver kunna förändras när ny kunskap kommer.

Blodgruppering

Katter har olika blodgrupper och hos katt är A, B och AB de viktigaste.

Blodgruppering är särskilt relevant i avel eftersom vissa kombinationer kan innebära risk för neonatal isoerytrolys (NI) hos kattungarna. Risken är framför allt förknippad med en blodgrupp B-hona och en blodgrupp A-hane, om kattungarna ärver blodgrupp A. Antikroppar från honans råmjölk kan då angripa kattungarnas röda blodkroppar. Det kan vara allvarligt och i vissa fall livshotande.

🩸 Blodgruppering ger därför möjlighet att känna till en potentiell risk redan innan parningen och planera därefter.

SäSK har också ett öppet register för blodgruppsresultat.

PK-brist – PK-Def

PK-brist, eller pyruvatkinasbrist, är en ärftlig blodsjukdom som påverkar de röda blodkropparnas överlevnad.

Katter med sjukdomen kan utveckla hemolytisk anemi, ibland återkommande. PK-brist nedärvs autosomalt recessivt. En katt som är bärare behöver därför inte själv vara sjuk, men kunskap om bärarskap är viktig när avelskombinationer planeras. Det finns ett DNA-test som kan identifiera anlaget.

En bärare behöver inte automatiskt innebära att katten måste lämna aveln. Det viktiga är att förstå kattens genetiska status och undvika kombinationer som kan ge sjuka avkommor.

SäSK anger att en känd bärare endast bör paras med en katt som inte är bärare, medan en katt med dubbla anlag inte ska användas i avel.

CS-gen – colourpoint

CS-genen, som också kallas colourpoint- eller siamesmaskningsgenen, påverkar pigmentets utveckling i pälsen. Genen är temperaturkänslig. På kroppens varmare delar bildas mindre pigment medan de kallare kroppsdelarna blir mörkare. Resultatet är den typiska maskningen. CS är ett recessivt anlag och kan därför bäras av en katt utan att den själv är maskad. För mig handlar testning av CS-genen framför allt om att förstå den genetiska bakgrunden och kunna planera aveln med kunskap om vilka anlag som finns.

SäSK rekommenderar att två kända bärare av cs-genen inte paras med varandra och rekommenderar att sibirisk katt paras med sibirisk katt, bland annat för att inte öka förekomsten av det maskade anlaget inom SIB-populationen.

Genetiska tester – mer än sjukdomsanlag

Det finns idag möjlighet att analysera betydligt mer än enskilda sjukdomsanlag.

Jag har bland annat använt My Cat DNA för genetiska analyser. Deras panel kan ge information om ett stort antal genetiska hälsotester och även om exempelvis blodgrupp, egenskaper och genetisk variation.

My Cat DNA

Men även här är det viktigt att komma ihåg:

Ett DNA-test kan bara svara på det som faktiskt analyseras.

Det ersätter därför inte ultraljud, kliniska undersökningar eller andra veterinärmedicinska kontroller när sådana behövs.

Ett testresultat är en pusselbit

Det är lätt att tänka:

Testad = frisk.

Men verkligheten är mer komplex. Ett negativt DNA-test betyder att katten inte har det specifika genetiska anlag som testet undersöker. Det betyder inte att katten är fri från alla tänkbara ärftliga sjukdomar.

På samma sätt innebär ett normalt ultraljud att undersökningen inte visade de förändringar som kan upptäckas vid just den undersökningen och vid just det tillfället.

Därför behöver jag väga samman:

Det är helheten som är intressant.

Öppenhet skapar kunskap

Hälsotester har också ett värde utanför den egna katten. När testresultat delas och dokumenteras kan de bidra till en större kunskapsbas för rasen och hjälpa andra uppfödare att fatta mer informerade beslut.

SäSK har öppna register för bland annat PKD, PK-brist och blodgrupp, medan HCM-resultat från PawPeds-anslutna veterinärer registreras i PawPeds databas. För mig är öppenhet kring hälsa en viktig del av ett långsiktigt avelsarbete.

Kunskap bakom varje avelsbeslut

Jag använder hälsotester och genetiska analyser som verktyg – inte som facit. Målet är att samla så mycket relevant information som möjligt om mina katter och deras släktingar för att kunna fatta genomtänkta beslut över tid.

För mig handlar ansvarsfull avel om att väga samman:

hälsa · temperament · rastyp · genetisk variation · stamtavla · katten som individ

Kunskap förändras också. Nya forskningsresultat kan göra att rekommendationer förändras, att nya tester utvecklas eller att tidigare tester behöver omvärderas. Därför behöver en uppfödare fortsätta lära sig.

För det du inte kan se med ögonen behöver du ibland undersöka på andra sätt.

Hälsa först. Kunskap bakom besluten. Katten som individ.